Att stå och vänta i kö är de värsta jag vet. Att vänta överhuvudtaget är de tråkigaste jag vet. Både igår och just nu gör jag inget annat att vänta på att få umgås med någon jag inte har sett på ett halvår. Men jag är inte arg, sur eller ledsen. Jag är bara rastlös och hungrig. Jag vågar nämligen inte lämna lägenheten. Inte när jag är i en stad jag inte känner till så bra, och man måste plinga så macken för komma in. Da väntar jag hellre.
No comments:
Post a Comment