Musan kom hem till mig i morse och skulle följa med till tåget för att vinka adjö till mig. Hemma så tog hon kort på sig själv med min mobil så jag skulle ha bilder så henne och inte glömma bort henne. Men de kommer jag aldrig att göra. Hon började redan gråta när vi var hemma. Väl på stationen kom bella och emma dit och de alla tre grät. Jag började inte fören jag kom på bussen. Men detta är ju inte ett adjö detta är mer att vi ses och hörs. För jag kommer aldrig glömma mina vänner. Och jag kommer göra så gott de har och hålla kontakten. Och försöka Blogga varje dag så ni kan läsa om mitt liv. Jag älskar er väldigt mycket och ni vet vilka ni är....
No comments:
Post a Comment