Länge sen jag skrev.

Men jag har tänkt att börja igen för mycket har hänt..
När jag skrev sist så var mitt liv typ perfekt.
Precis fått körkort, anställning och skulle leta lägenhet.

Men nu har typ allt gått åt helvete och jag mår bara dåligt.
Och de är allt skönt och skriva av sig.

Har förlorat jobbet och där med kan jag inte leta lägenhet.
Körkortet har tack och lov fortfarande kvar.

Nu sitter jag hemma och är arbetslös och försöker ta mig från Vimmerby.
Men det är inte så lätt alla gånger.

Jag håller på att leta au pair på Island. Håller faktiskt på att prata med en familj vi får se hur de går. De verkar gå bra. Men sen finns de människor som ställer massor av frågor och har synpunkter som får mig att tveka. Jag vill bara i väg här från. Som jag har alltid har sagt. Men faktiskt, jag börjar bli riktigt trött på detta.

Annars får jag väl ta mig till Norge och jobba. Men de verkar ju inte häller så jävla lätt. Ursäkta mitt språk men jag är bara så trött, på verkligen allt och på mig själv.

Trött på att känna mig så trög. Och att inget kan hända med mitt liv. Trött på att folk inte kan tro mig och bara skrattar åt mig när jag berättar vad jag vill göra med mitt liv. Trött på att det alltid ska ta mig på fel sätt. Men allra trött är jag faktiskt på att jag inte kan ta tag i saker och ting.

Jag vill så gärna göra något med mitt liv. Jag vill till Island, lära mig isländska. Och verkligen förstå vad de är för land jag kommer ifrån. Jag vill att, om de nu kommer hända, mina barn ska kunna de språket med.

Jag vet att livet ska vara svårt. Men så här svårt ska de inte vara.
Kan inte någon bara komma och bestämma över mig. Säg vart jag ska ta vägen och vad jag ska göra där. Och göra allt åt mig. För hur än jag gör det så verkar de som man bara gör fel och man är så himla ointelligent

Men jag ska försöka växa upp. Tänkte börja imorgon. Men så tänker jag ju varje dag.

Om min dag.

Idag hade jag som mål att sätta ihop min Benno cdpelare som jag fick i födelsedagspresent av Bella, Therese, Sanna & Sara. Men innan de tänkte jag äta frukost och gråta i Romeo & Julia (filmen med Leonardo Dicaprio & Claire Danes) Kan ju inte börja dagen bättre med gråt? Ha ha jag då slipper man ju gråta mer idag. Det är skönt att släppa loss tårarna.

"Mitt enda kärlek föds ur mitt enda hat. För tidigt sedd okänd, känd för sent. Ett märkligt kärleksöde att älska en fiende"

Citat från Julia i filmen.

Om jag skulle nu gå till baka till de jag hade tänkte berätta om mitt mål idag, att sätta ihop cdpelaren. Jag frågade min mamma igår om hon trodde jag kunde sätt ihop den själv? För jag hade frågat min bror och tyckte de tog allt för länge innan han satt ihop den. (Har inget tålamod) Hon trodde inte att jag kunde göra det. Och ville att jag skulle vänta tills bror gör det. Men hallo de är från Ikea?! Det ska väl vara lätt att sätta ihop?
Så när jag hade gråtit klart idag bestämde jag mig för att sätta ihop den. Och de kanske inte var så lätt som jag trodde. Fast det var bara en lite skit sak som trånglade hela tiden.

Tänkte hela tiden för mig själv vart är min händiga man när jag behöver dig som mest? (jobbigaste är att jag inte har någon händig man) Men efter en cigarett eller två så klarade jag av det :) Det ända som jag behövde var nämligen att lugna ner mig :)
So in your face mother! Ha ha inte behöver jag en karl som ska fixa sakerna åt mig!

Men vad ska jag göra nu? När det ända målet jag hade med min dag är klar? Det får väl bli att städa mitt rum eller plugga till de förbanade körkortet som jag teoriprov i snart. Och även halkbana och stadskörning :S

Men iaf nu står cdpelaren uppe på mitt rum jätte fin och jag har insett att det kommer bli mycket cdskivor handlade för mig. Eftersom jag inte har så många skivor så står den nästan tom där uppe :/

Ska på Kisa marknad på lördag de kanske ha lite skivor man kan köpa :)

Imorgon blir det även första arbetsdagen på Astrid Lindgrens Värld. Det blir spännade :)

Tills nästa gång...
xoxo//STELLARÚN

Citat

Man målar för att förtränga depression.
Man målar inte för att man är konstnär
utan för att glömma att man mår dåligt.
//Från någon dokumentär som gick på TV